Vår filmstudio
Filmerna har visats i Röda Rummet på Fjällbacka Service, och före filmen har vi haft fika till försäljning.
Vi vill visa aktuella och tänkvärda filmer och medverka till att berika det samhälle där vi verkar.
Kontaktperson: Stig Swedberg 0708-65 67 39 om du är intresserad eller har frågor.
Historia
Det började i Uddevalla med en biograf som var till uthyrning – biografen hette Rio och låg på Kungsgatan 28 i ett kulturhistoriskt intressant hus med namnet Frideborg. Huset ägdes av nykterhetsrörelsen, som inte var nöjda med den filmsmak som de tidigare arrendatorerna SF gett prov på.
Rio Kulturkooperativ ekonomisk förening bildades 26 januari 1993 med ambitionerna att visa kvalitetsfilm på Kungsgatan 28. Biografen bytte namn till Filmborgen och premiärfilmen hette Cinema Paradiso. Den handlade om en biograf i en liten by i Italien.
Ett omfattande samarbete inleddes med andra kulturgrupper och med bland annat Östraboskolan i Uddevalla. Under åren 1993 till 1997 pågick filmverksamheten, som ofta breddades till kulturarrangemang med musik och föredrag.
Efter åren i Uddevalla startades ny filmverksamhet i Grebbestad. Det var Staffan Greby som lånade ut restaurang Konserven till Rio Bio fredagskvällar och lördagar för filmvisning 3-4 gånger varje höst och vår under åren 1998-2002.
På fredagskvällen var det bar och bio och lördagseftermiddagen barn och bio.
Filmfestivalen Grebbestads filmdagar anordnades i november 2001 och 2002.
2013 började vi åter igen att visa film. Sedan 2014 gör vi det i Kulturlandskapets regi. Under 2014 och 2015 har vi fått ekonomiskt stöd från Åke och Nancy Bergquists Donationsfond vilket framför allt gör att vi kan annonsera bredare. Filmvisningen med kafé och samtal är en del i en vision om ett samhälle där vi delar mer varandra.
Tidigare filmer och föreläsningar
När blir det film nästa gång?
Vi gör tills vidare ett uppehåll i filmvisningarna.
Under hösten 2016 visade vi ”Katyn” av Andrzej Wajda, Polen 2008
Polen invaderades av Tyskland 1 september 1939. Två veckor senare angrep Sovjetunionen från öst. Att 15 000 polska officerare försvann var länge ett olöst mysterium, men våren 1943 påträffades offren i en jättelik massgrav. Avrättningarna hade kommit som en direkt order från Stalin, men den fullständiga sanningen låg gömd bakom järnridån tills det kalla kriget tagit slut. Katyn bygger på berättelser, brev och dagböcker som alla bär vittnesbörd om en av Stalins mest fruktansvärda illgärningar. Regissören Andrzej Wajdas far var en av de som avrättades.
Andrzej Wajda 1926-2016 är en av europas stora filmregissörer. Lite förenklat kan hans filmskapande delas in tre betydelsfulla perioder.Wajdas liv kom att präglas av andra världskriget och den polska efterkrigsdiktaturen: ”Jag trodde jag skulle dö i det systemet. Det var så överraskande och överväldigande att jag skulle få uppleva frihet”. Frihet är också det genomgående temat i Wajdas filmproduktion. Efter andra världskrigets slut hamnar Wajda på filmskolan i Łódź. Hans tre stora femtitalsfilmer bildar en trilogi om kriget och krigets slut, men egentligen handlar de alla tre om frihet, frihet från krig, från system och order. Speciellt den sista delen av trilogin, Aska och diamianter, uppvisar tydliga stildrag med den franska nya vågen och ungdomens tveksamhet att forstsätta det havererade europeiska samhällsbygget.
Under sextiotalet blev censuren strängare och perioden fram till mitten av sjuttiotalet arbetade Wajda främst med filmatiseringar av (godkänd) litteratur. Inom mediets konstnärliga ramar kunde han dock diskutera humanistiska värden om än på ett allegoriskt sätt.
Den andra stora och intressanta epoken i hans filmproduktion tog sin början i slutet av 1970-talet då Marmormannen gjordes. Han överskattade dock vad censuren tålde och det dröjde över fyra år innan filmen släpptes: Hans pjäs- och filmproduktion och de intervjuer han ger demonstrerar att, i ideologiska och politiska termer, är han inte med oss. Hans ståndpunkt, ofta omfattad även av skådespelarna, är den av en opartisk domare av våra dagars historia. (Utdrag ur censorsomdömet av Marmormannen). Marmormannen utspelar sig under Stalinepoken. Den handlar om en polsk arbetarhjälte som faller i onåd. Den hade trots sin tidsättning till femtiotalet tydliga referenser till strejken på varvet i Gdansk på 1970-talet. I slutet av filmen vandrar varvsarbetaren och filmregissören tillsammans för att möta partibyråkraterna. Filmen släpptes alltså inte förrän 1981 och då i efterdyningar av Solidaritets bildande och strejkerna 1981. Under dessa hade Wajda spelat in en halvdokumentär uppföljare Järnmannen. Även om dessa båda filmer är öppet politiska handlar de egentligen om människors sårbarhet och att vi inte behöver hjältar utan varandras solidaritet. Redan året efter gör Wajd Danton i Framkrike (ingen risk för censur alltså). Filmen bygger på en polsk pjäs från 1931 men tolkades när den kom in i det samtida politiska skeendet i Polen.
Efter att Polen blivit självständigt 1989 har Wajda intresserat sig för Polens nutidshistoria. Den film som betytt mest för honom att göra var den om Katynmassakern, eftersom hans egen far var en dem som avrättades. Den senaste filmen om haft svensk premiär var filmen om Walesa som kan sägas knyta ihop Marmormannen och Järnmannen. Hans sista film blev Afterimage (2016) som också är Polens Oscarbidrag 2017.
