Fyndplats Hjälpesten – Kulturlandskapet

Fyndplats Hjälpesten – En tvärvetenskaplig studie av välbevarade bronsåldersfynd från ett bohuslänskt vattendrag

Bakgrund

Träsvallälven rinner upp i trakten av Rabbalshede och rinner ut i Jorefjorden mellan Fjällbacka och Hamburgsund. Älven passerar gården Hjälpesten, och här har allt sedan 1980-talet påträffats ett stort antal fynd i den rätade älvfåran, främst obrända ben och keramik. Under 2016 blev det uppenbart att ett skärvstensflak höll på att erodera ut i älvfåran. Tillstånd erhölls från länsstyrelsen för att utföra en efterundersökning, vilken utfördes den ytterst torra försommaren 2018.

Nedan beskrivs fynden, skärvstensflaket och efterundersökningen. Till höger kan du ladda ner rapporten i lågupplöst version. Till höger finns också samtliga analysrapporter, samt bilderna till två föredrag.

Lösfynd

Sedan 1987 har det tillvaratagits en stor mängd mycket välbevarade fynd från en bäckravin på gården Hjälpesten i Kville socken (RAÄ nr 998). Fynden har mestadels påträffats löst liggande på botten av bäcken (Träsvallälven), 2 meter under omgivande åkermark. Mest känt av fynden är en hornyxa som lämnades in till Bohusläns Museum, tillsammans med en mejsel av gåsben, samt några obearbetade horn och ben. Dessa fynd finns närmare beskrivna i Hans Kindgrens artikel ”Hornyxan från Hjälpesten, Kville” publicerad i Bohusläns årsbok 1989.

Fram till 2016 tillvaratogs cirka 200 välbevarade obrända ben, dessutom många artefakter av flinta och övrig bergart, keramik från stora förrådskrukor liksom fragment av deglar. Allt påträffat i bäckravinen inom en sträcka på cirka 200 meter. Eftersom fynden påträffats löst liggande och förmodades ha eroderat fram ur olika lagerföljder, var frågan huruvida allt material var samtida eller inte. Det har också diskuterats hur fynden hamnade i bäcken som rinner genom en relativt bred och flack dalgång: är det frågan om våtmarksoffer, utkastlager från en närbelägen boplats eller kan man ha bott eller bedrivit vissa aktiviteter i direkt anslutning till bäcken? Fyndplatsen Kville 998 registrerades i KMR.

2015 skickades prover från fyra ben av häst, ko och får, samt ett huggspån av al, till CEDAD för 14C-analys. Analysen visade att alla benen kunde dateras till bronsålder och träspånet till slutet av senneolitikum.

Under 2016 erhöll Kulturlandskapet medel till en förstudie från Lennart J Hägglunds Stiftelse för Arkeologisk Forskning och Stiftelsen Carl Jacob Lindebergs Fornminnesfond. Medlen användes till osteologisk analys av samtliga tillvaratagna ben, ytterligare 14C-analyser, georadarundersökning, magnetometerundersökning, utökade inventeringar samt avsökning med metalldetektor längs bäckravinen. Projektets slutsatser avsågs ligga till grund för en senare arkeologisk provgrävning av platsen.

RAÄ Kville 1502 – ett skärvstensflak

Under 2016 påträffades fynd även uppströms från Kville 998 – på en begränsad yta i bäckfåran eroderade stora mängder skärvsten fram, tillsammans med bland annat bitar av stora förrådskärl, hundben och föremål av trä. Keramiken var rabbad och av tydlig bronsålderstyp, och de fynd som C14-daterades visade även dessa på en datering till bronsålder. Det verkade som om en skärvstenshög blivit överlagrad av matjord genom erosion, troligen både på grund av närheten till den svämningsbenägna Träsvallälven och jordbruksaktiviteter.

Den fuktiga och syrefattiga miljön utgjorde uppenbarligen goda bevaringsförhållanden för organiskt material, men efter varje regn sköljdes delar av stenpackningen och fynden bort. En brådskande insats var alltså nödvändig, för att om möjligt kunna rädda den information som fanns bevarad här, i form av träföremål och obrända ben, och därmed också med stor sannolikhet makrofossilt material i form av fröer och kanske fiskben, fynd som sällan om någonsin tagits tillvara från en skärvstenshög. Skärvstenshögen registrerades som Kville 1502 i KMR.

Förhoppningsvis skulle en undersökning kunna besvara en del av de frågor som finns om skärvstenshögarnas natur – är de i första hand sophögar med rester av trasiga kärl och annat hushållsavfall, eller tyder enstaka ben av människa och kanske hundben och degelfragment snarare på en rituell kontext?

Undersökningar juni 2018

Tillstånd och medel till en räddningsundersökning söktes och erhölls från Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Den 4 juni inleddes undersökningarna efter den torraste och varmaste maj i mannaminne. Vattenståndet i Träsvallälven var därmed ovanligt lågt, vilket underlättade avledandet av vattnet. Första dagens schaktning på den norra sidan visade att skärvsten och fynd har en utsträckning även in i älvbrinken.

Under de dagar som följde togs ett schakt upp även på den södra sidan. De lager som framträdde i schaktprofilen visade på de översvämningar som varit det vanliga i de lägre liggande vattennära jordbruksmarkerna före de stora dikesföretagens tid.

I de rutor som togs upp i schaktet på den norra sidan framkomm fynd i form av degelfragment, ben (brända och obrända), keramik, flinta och bränd lera. Arbetshypotesen var att aktiviteterna här inte ägt rum i en brant vid älven, utan på ett brett och flackt svämplan. Ytan utnyttjades till brandfarliga eller vattenkrävande aktiviteter de perioder den varit tillgänglig, och rester i form av skärvsten, degelfragment, djurben etc lämnades på platsen. Dessa rester har i sin tur lagrats in i svämsediment och blivit bevarade.

Ytterligare lämningar uppströms

En viktig omständighet, känd redan innan undersökningarna startade, var att det även uppströms från undersökningsytan finns platser i älvfåran med skärvsten och rester av keramikkärl. Detta innebär att det finns fler aktivitetsytor från samma tid som väntar på att undersökas innan de sköljs bort och går förlorade.

Kontaktperson: Andreas Toreld