AU och FU Askum 156:1, 157:1, 159:1, 160:1 och 197:1

Arkeologisk utredning och förundersökning inför detaljplan

Kulturlandskapet har med anledning av ny detaljplan för Örns Camping utfört en kombinerad arkeologisk utredning och förundersökning inom det aktuella planområdet. Planområdet omfattar tidigare kända lämningar – boplatserna Askum 159:1 och 160:1 – varför en arkeologisk förundersökning utförts av dessa. Syftet med förundersökningen var att ge en bedömning av boplatsernas utbredning, karaktär och datering. Vid förundersökningen av Askum 160 visade det sig att den nordvästra delen av boplatsen hade använts som upplag för jordmassor. Avgränsningen av fornlämningen i detta parti genomfördes som en separat del av förundersökningen i samband med att dessa massor flyttades från fornlämningen. En arkeologisk utredning av det övriga om rådet har genomförts i syfte att avgöra om det fanns tidigare okända lämningar inom planområdet.

Målsättningen var att genom den utförda insatsen ge ett planeringsunderlag för den fortsatta utvecklingen av Örns Camping där den pågående och framtida verksamheten bättre kan anpassas efter kulturmiljön i området.

Till stor del omfattar undersökningsområdet de öppna ytor som idag utgörs av Örns Camping, men även kalberg, åker, våtmark och mindre sprickdalar bevuxna med träd och buskage i anslutning till denna. Utredningsområdet ingår till en del i kulturmiljön Örn – Knutsvik – Håle, vilken karaktäriseras av fornlämningar från stenåldern, värdefullt odlingslandskap samt bebyggelse och strukturer från stenindustrin.

Utredning

Vid utredningen registrerades nio lämningar, varav fem hägnader, tre småindustriområden (stenbrottslämningar) samt ett brott/täkt. Hägnaderna utgörs alla av enkelradiga stengärdesgårdar av den typ som är vanliga i trakten, medan stenbrotten varierar i omfattning och komplexitet. I anslutning till utredningsområdet framkom ytterligare tre småindustriområden bestående av stenbrott. Vidare framkom en härd vid schaktning.

Boplatserna Askum 156:1 och 197:1 har en utsträckning in i den aktuella ytan och dessa avgränsades gentemot planområdet som en del av utredningen.

Förundersökning

Vid förundersökningen av Askum 159 togs 18 schakt upp. I dessa framkom sju anläggningar och ett kulturpåverkat lager. Fynd av slagen flinta visar på ett mellanneolitiskt material med bland annat spånpilspetsar och tvärpilspets.

Mot bakgrund av undersökningsresultat och topografi har avgränsningen av Askum 159 justerats. Dateringar av anläggningar har givit resultat från senneolitikum, bronsålder och yngre järnålder samt en nutida datering.

Vid förundersökningen av Askum 160 togs 13 schakt upp. I dessa framkom en anläggning och ett kulturpåverkat lager. Fynd av slagen flinta visar på ett mellanneolitiskt material med bland annat spånpilspetsar och tvärpilspets. Mot bakgrund av undersökningsresultat och topograf har avgränsningen av Askum 160 justerats. Dateringar visar på yngre bronsålder-äldre järnålder, samt mellanneolitikum.

Tolkning

Samtliga undersökta boplatser uppvisar tendenser till att materialet påverkats av vatten. I fallet med Askum 156 och 157 tyder det mesta på att vattendrag genom boplatserna har transporterat material nedåt. Den förhållandevis stora andelen svallad flinta visar dock på att boplatserna även varit strandnära. Det finns vissa tendenser i flintmaterialet, framförallt från Askum 159, som tyder på en påtaglig påverkan på materialet på nivåer runt 22 m ö h, vilket skulle kunna indikera en transgression.

Markkemianalyser visar att både Askum 159 och 160 har påverkats genom intensivt bete.

Förekomsten av svallad flinta kopplad till de markkemiska analyserna gör det troligt att boplatserna under mellanneolitikum blivit utsatt för en markpåverkan vilken lett till jorderosion, oavsett om denna berott på översvämning, betespåverkan eller en kombination av båda faktorerna.

Bedömning och förslag på vidare åtgärder

Inom Askum 159 och 160 förekom ett kulturpåverkat lager vilket preliminärt har bedömts som orsakat av bete. Få områden har studerats där betesdrift har kunnat påvisas under stenålder. Om antagandet att detta skett här är riktigt, bör kunskapspotentialen bedömas som mycket hög.

Kulturlandskapet anser att boplatserna Askum 159 och Askum 160 samt härden Askum 855 har ett stort skyddsvärde och att inga ytterligare ingrepp i marken bör ske. Om det blir nödvändigt med framtida ingrepp i boplatserna ska ansökan om ingrepp göras till länsstyrelsen.

Stenåldersboplatserna Askum 155, 160 och 197 är samtliga belägna inom kulturmiljön Örn – Knutsvik – Håle. Det gör deras bevarandevärde mycket högt. Med anledning av den koppling som görs mellan boplatserna och kulturlandskapet (odlings-/beteslandskapet) är det viktigt att denna koppling bibehålls. Det är särskilt viktigt att dessa värden inte skadas genom hur campingen utformas i den kommande detaljplanen.

Även småindustriområdet Askum 852 ingår delvis i kulturmiljön och utgör en del av miljöns kärnvärden. Det bör därför undantas från framtida exploatering. Småindustriområdena Askum 851 och 854 utgörs av mindre stenbrott med en ålderdomlig teknik. De kompletterar därmed historien. Dessa brott ligger utanför kulturmiljön men det är ändå önskvärt att i en framtida planering av området undanta dessa från exploatering. Askum 853 ligger utanför kulturmiljön och endast delvis inom utredningsområdet. Tillsammans med övriga stenbrott inom området förstärker det karaktären av den tidiga stenindustrin där antalet stenbrott var stort men varje enskilt brott ganska litet. Även denna är i detta sammanhang bevarandevärd och bör undantas från exploatering.

I samband med utredningen noterades tre småindustriområden med stenbrott i anslutning till utredningsområdet. Ett av dessa ingår i kulturmiljön Örn – Knutsvik – Håle. De övriga är belägna i nära anslutning till kulturmiljön. Det finns mot denna bakgrund anledning för Sotenäs kommun att utreda gränserna för kulturmiljön samt att inventera förekomsten av ytterligare kulturlämningar inom miljön.

Kontaktperson: Stig Swedberg