Äntligen är rapporten färdig och går att ladda ner
Anledningen till den särskilda undersökningen av Tossene 314 var att Heljeröd Exploatering AB ansökt om tillstånd för borttagning av fornlämningen. Fokus i undersökningen låg på att diskutera immateriella och materiella perspektiv på lågt liggande kuströsen. Varken utredning eller förundersökning hade utförts vid Tossene 314, varför val av metod och omfattning inför den särskilda undersökningen så att säga hängde i luften. Rio Kulturkooperativ argumenterade för ett utökat undersökningsområde som täckte hela den kvarvarande ytan på berget, samt för en betoning på mark-/geokemianalys framför konventionell grävmetodik för att fånga upp ny kunskap. Röset torvades av och rensades för hand, maskin användes för att lyfta bort stenarna och för att torva av de kringliggande skrevorna. Framkomna strukturer undersöktes för hand. Prover insamlades för markkemianalys och makrofossilanalys. Framkomna ben har analyserats av osteolog. Metallföremål har konserverats av SVK. Röset Tossene 314 innehöll förmodligen en skelettbegravning. Strax utanför röset hittades en tutulus, vilken troligen daterar begravningen till äldre bronsålder. I rösets stenfyllning hittades även slagen flinta, som av allt att döma troligen slagits på platsen. Strax intill röset upptäcktes resterna efter en brandgrav, Tossene 1017. Denna var i det närmaste helt förstörd, varför det inte är möjligt att säga om den ursprungligen varit ett röse eller en stensättning. Brända människoben från graven har daterats till förromersk järnålder. Ytterligare aktiviteter har ägt rum även vid röset under romersk järnålder. Det är möjligt att man utfört ritualer här i samband med att man tagit begravningsplatsen i användning igen.
Vid något tillfälle har röset och stensättningen förstörts; om det har rört sig om plundring, någon form av medveten dekonstruktion eller mer avsiktslös förstörelse kan inte sägas. Datering från röset finns även till slutet av järnålder-tidig medeltid. Makrofossilanalyserna och de markkemiska analyserna visar dels på en trolig skelettbegravning i Tossene 314, dels på en brandgrav i Tossene 1017. I den senare fanns mängder av förkolnade växtdelar av bär, sädesslag och 12 örter, som inte motsvaras av något i de andra analyserade kontexterna. Det är rimligt att anta att växterna kommit med som gravgåvor på ett eller annat vis. Det samma kan eventuellt gälla för de fragment av olika material som också framkom här. Strax söder om röset undersöktes en stenpackning i en svacka, anläggning 4. Denna innehöll en del slagen flinta, och markkemianalys visar att materialet har brunnit tidigare. Då materialet i röset inte visade några sådana värden, är det rimligt att anta att materialet i anläggning 4 inte är nedrivet från röset utan snarare ska tolkas som en medveten konstruktion. I röse- och stensättningsmiljöer förekommer ofta stenpackade skrevor med fynd av slagen flinta, detta brukar tolkas som rester av rituella aktiviter. Som ett resultat av inventeringen registrerades ett småindustriområde, Tossene 1016. Stenindustrilämningarna dokumenterades genom beskrivning av brytningsteknik, storlek, antal uttagsnivåer, samt bedömning av ålder. De ingående brottytorna är mycket lika varandra, och troligtvis är de i stort sett samtida. Då det på samma fastighet finns lämningar efter mycket mer avancerad brytning är det troligt att Tossene 1016 representerar ett äldre skede, troligtvis 1800-tal eller möjligen tidigt 1900-tal. Bovallstrand är präglat av 1800- och 1900-talets stenindustri, även om andra mindre industrier finns och har funnits. Inom undersökningsområdet var stenindustrilämningarna småskaliga, men i närområdet finns lämningarna efter flera stora stenbrott.
Läs bakgrund om och dagboksanteckningar från projektet på riokultur.se.
Önskar du köpa rapporten så finns den här för 125 kr.
