Greby Handelsplats – Bakgrund

Bakgrunden till projektet

Text: Annika Östlund

Kring Grebbestad finns fyra gravfält från järnåldern – Greby, Gissleröd I, Gissleröd II och Siljevi – som alla i någon mån, mellan 1870-tal fram till 2000-tal, undersökts arkeologiskt. Under senare år har också för första gången boplatslämningar från järnålder undersökts i Grebbestad.

I nära anslutning till Greby gravfält finns boplatsen Tanum 1885, som Kulturlandskapet undersökte mindre delar av under 2013, 2014 och 2015. Här hittade vi bland annat tjocka kulturlager, rester av olika typer av ugnar, smidesslagg och högklassig keramik samt en glaspärla och en betalningsring av guld. I omedelbar närhet till ytan har ytterligare två betalningsringar hittats tidigare.

En betydande hantverksproduktion har förekommit på platsen, och nivån på hantverket har genomgående varit högt. Guldfynden kan med största sannolikhet kopplas till de hantverksaktiviteter som blomstrade här under romersk järnålder.

Kulturlandskapet kommer under 2020-2022 driva ett forskningsprojekt med syfte att bättre förstå relationen mellan boplatserna och gravfälten i Grebbestad under romersk järnålder. Vi vill också komplettera kunskapen om vilka typer av aktiviteter som förekommit på platsen, samt sätta in handelsplatsen vid Greby i ett regionalt och internationellt perspektiv.

Projektet planerar i ett första steg att:

• Komplettera resultaten från delundersökningen av handelsplatsen med yttäckande markundersökningar.
• Göra nya studier av äldre fyndmaterial från de fyra gravfälten.
• Utföra kompletterande analyser på redan undersökt material.

Resultaten kommer att sammanställas i så väl enskilda kortare artiklar som en mer heltäckande rapport. Vår förhoppning är också att dessa resultat kan komma att ligga till grund för ytterligare arkeologiska undersökningar av de kvarliggande delarna av handelsplatsen.

Boplatserna

Under 2006-07 undersöktes delar av grav- och boplatsområdet vid Gisleröd II (Tanum 1892 och 1893) av Rio Kulturkooperativ. Endast ett fåtal gravar har varit belägna på ytan, som istället karaktäriseras av boplatsanläggningar och rester efter andra aktiviteter. Sannolikt har ytan varit uppdelad mellan mer tydligt boplatsanknutna aktiviteter i den södra delen (till exempel undersöktes en liten ugnsanläggning), och mer hantverksmässiga aktiviteter i den norra delen (kanske båtbyggeri?).

Vid undersökningen registrerades 85 anläggningar. Några av dem var fragmentariska, men flertalet var i stort sett intakta. Förutom två gravar visade sig de allra flesta övriga undersökta anläggningar vara eldstäder. De äldsta anläggningarna är från äldre bronsålder och de yngsta från vikingatid. Det är dock väldigt tydligt att det framförallt är under perioden 0-500 e Kr – romersk järnålder – som området används mest intensivt. Ungefär hälften av alla daterade anläggningar har använts under denna tid. En annan speciell sak är att flera av anläggningarna har eldats med tall. Det är ett trädslag som inte är så bra till ved, utan snarare använts som byggnadsmaterial. En hypotes är att träet använts till båtbyggnation och att spillvirket sedan eldats. Alla anläggningar som innehöll tallved hörde till den norra ytan, Tanum 1892. På den södra ytan, Tanum 1893, hade andra träslag använts. Här framkom också en speciell anläggning, en ugn. I den fanns också ett sädeskorn, vilket stärker intrycket av att området varit aktivitetsindelat mellan hantverk och boplats.

Länk: Läs mer om undersökningarna vid Gissleröd.

Under 2013-15 undersökte Kulturlandskapet en mindre del av boplatsen Tanum 1885. Närmare 400 anläggningar framkom inom knappt 1000 m, bland annat tolv kokgropar, tio ugnar och fyra härdar. Av kokgroparna har sju tolkats som relaterade till matberedning, och två som relaterade till någon form av hantverk, möjligen smide och keramiktillverkning. Bland ugnarna har fyra eller fem tolkats som ässjor, och fem som keramikugnar. Vid undersökningen hittades också en guldten och en glaspärla. Stora mängder obrända djurben tolkas som rester efter måltider.

Keramiken utgörs till mer än 20 % av fint bearbetad keramik, vilket är en relativt hög andel och visar att platsen haft en särskild roll i samhället. Den höga kvaliteten och den likartade behandlingen av kärlgodset samt kärlens dekor visar att det bör röra sig om kärl tillverkade av specialister. Typologisk datering av keramiken visar det finns en del förromersk keramik i materialet, men de allra flesta kärlen kan dateras till romersk järnålder.

Vid den undersökning som utfördes 2013-2014 hittades bland annat en guldten. Den här typen av spiralringar brukar kallas betalningsguld och bör påvisa att handel ägt rum på platsen. Övriga metallfynd utgörs av föremål, fragment och slagg. Metallsammansättningen visar på ett högt drivet smideskunnande. Råmaterialet verkar huvudsakligen komma från det regionala omlandet. Ett föremål, en kniv, kan hänföras till ett ursprung på kontinenten. Även ett spänne har troligen sitt ursprung utanför regionen. Sekundärsmide kan beläggas på platsen, troligen har även primärsmide bedrivits.

De naturvetenskapliga dateringarna visar att platsen varit i bruk från romersk järnålder fram till vikingatid. Av 18 utförda dateringar hör 12 stycken till romersk järnålder. Av de daterade smidesrelaterade anläggningarna hör de flesta dateringarna till romersk järnålder. De fem sädeskorn som daterats hör till perioden yngre romersk järnålder – vendeltid. Detta antyder en förändrad användning av platsen över tid. Greby utgör mot denna bakgrund en plats där storskalig handel och hantverk har bedrivits under främst romersk järnålder. På platsen har specialister inom metallhantering och troligen också keramiktillverkning varit verksamma under denna period.

Länk: Läs mer om undersökningarna vid Tanum 1885.

Även strax söder om Grebbestad har rester efter bebyggelse undersökts. Vid Ertseröd finns boplatsen Tanum 2207, där en arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning genomfördes 2010 av Rio Kulturkooperativ. Vid undersökningen framkom 14 anläggningar, bland annat fem stolphål, en husränna, en härd och en grop. Tre av stolphålen och husrännan tolkades som den sydvästra änden av ett hus. Flinta och keramik hittades, och kol från husrännan daterades till romersk järnålder.

Tanum 2207 ligger vid ett krönläge cirka 15-20 meter över havet. Området som undersöktes omfattade endast ett 4 meter brett område öster om väg 163. Flintan bedömdes som övrigt slagen och var i några fall påverkad av eld och/eller frost. Keramiken var anonym och fragmenterad, men dateras försiktigtvis till äldre järnålder. Inga av dessa skärvor/fragment kommer från kärlens mynningsdel, och ingen har spår av dekor eller annan ytbehandling. Två anläggningar har daterats till 132-241 e Kr respektive 260-282 och 324-424 e Kr, det vill säga romersk järnålder, eventuellt tidig folkvandringstid.

De anläggningar som påträffats och undersöktes har tolkats som den sydvästra gaveln på ett mindre hus. I och med att bara en liten del av boplatsen har blivit undersökt går det inte att diskutera någon storlek på huset, inte heller användningsområde. På åkermarken sydost om huslämningen påträffades ytterligare anläggningar, varav en stor anläggning med mycket kol vilken tolkades som en härd. Området har troligtvis brukats aktivt under romersk järnålder, men boplatsområdet kan även ha varit använt under längre tid. I schakten framkom sand eller skalsand, vilket innebär att jorden torde vara väl dränerad, lätt och lättbrukad, och därmed lämplig som odlingsmark vid denna tid.

Länk: Läs mer om schaktningsövervakningen vid Ertseröd.

Gravfälten

De undersökningar som utfördes på Gissleröd i början och mitten av 1900-talet har inte publicerats, varför tillgängligheten till kunskap om dessa är begränsad. Det samma gäller undersökningarna av Siljevigravfältet.

Greby gravfält (Tanum 734:1) omfattar cirka 200 gravar bestående av högar, långhögar, runda och ovala stensättningar samt enstaka resta stenar. År 1873 undersökte Oscar Montelius elva av de då kända gravarna: sju avlånga och fyra runda “högar” – han benämnde samtliga gravar på gravfältet högar och definierade således inga stensättningar.

Alla utom en bestod av ett röse av stenar i ett lager, täckta av sand och jord. Under stenarna fanns i sin tur ett lager av starkt kolblandad jord med inslag av brända ben, varför Montelius tolkar detta som rester efter gravbålet. De flesta ben har dock lagts i en gravurna, och urnan har placerats i lagret under stenarna, utan omgivande stenkista eller dylikt. En av högarna saknade inre stenröse.

Fynden utgjordes av keramik, glaspärlor, delar av benkammar samt sländtrissor. Keramiken utgjordes både av mer eller mindre intakta kärl och enstaka skärvor, och var av varierande kvalitet, från grovt och löst bränt till av mycket hög kvalitet. I två av de gravar som undersöktes fanns krukskärvor men inga eller mycket få ben. Dessa två gravar innehöll inte heller några andra gravgåvor. Enligt Montelius innehöll inga gravar djurben. Ett kärl, placerat intill en urna som innehöll de brända benen och täckt av en flat sten, innehöll endast “något jord”, vilket skulle kunna tyda på någon slags föda som gravgåva. Efter undersökningarna av de elva gravhögarna återställdes dessa. Delvis på grund av detta men även på grund av att Montelius inte publicerat någon ritning, vet vi inte vilka gravar som undersöktes. Montelius daterar gravfältet till fjärde århundradet efter vår tideräknings början, främst baserat på lerkärlens form.

När Montelius publicerade materialet från 1873 års grävning, beskrev han gravfältet på detta sätt: ”Detta storartade fornminne (…) har redan varit föremål för uppmärksamhet icke blott inom närliggande trakt utan äfven inom fornforskarnes krets”. Montelius beskriver hur Greby omtalas och gestaltas redan 1746 av Oedman, och i Liljegrens och Brunii Nordiska fornlemningar från åren 1819-23. En av deras planscher över gravfältet bygger på ett arbete av Hilfeling från 1700-talet. Montelius nämner kort att Holmberg beskriver platsen som en valplats, ett slagfält. Den inledande beskrivningen avslutas med att gravfältets storhet inte utgörs av högarnas antal eller storlek ”utan på dess många väldiga bötastenar”.

I övrigt utgörs rapporten av en koncis beskrivning av gravfältet, undersökningsmetodik och resultaten av de enskilda undersökta högarna. I sammanfattningen påpekar Montelius särskilt att det inte fanns spår av vapen i gravarna. Greby bör därför inte ses som rest efter ett slagfält utan som den fredliga befolkningens viloställe.

Läs mer:

Holmberg, Axel Emanuel (1867/1979) Bohusläns historia och beskrifning. 1 och 2 (1:a upplagan 1843).

Montelius, Oscar (1873) Konl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademin Månadsblad.

Oedman, Johan (1746/1983) Chorographia Bahusiensis Thet är Bahus-Läns Beskrifning. 3:e upplagan.

Öster om Grebbestad finns Siljevi gravfält (Tanum 765:1). Det undersöktes av Emil Ekhoff 1890 och av Otto Frödin 1906-13. Det har funnits minst 30 runda stensättningar, och enligt uppgift ska det även ha funnits boplatslämningar.

Liksom både Gissleröd I och II är Siljevi starkt påverkat av grustäkt, och kan ursprungligen ha varit större. Det undersöktes delvis 1890, men har inte varit föremål för antikvariska åtgärder sedan dess, och någon rapport finns inte. En möjlig datering, mot bakgrund av gravarnas utseende, är yngre järnålder, möjligen med en början i slutet av romersk järnålder. Vid undersökningen 1890 insamlades keramik från gravurnor vilka då daterades till äldre järnålder.

Gissleröds två gravfält har undersökts i flera omgångar. Otto Frödin undersökte delar av båda gravfälten under åren 1903-04 då det togs ut grus i närheten av gravarna för kyrkobygget i Grebbestad.

Gravfältet Tanum 719:1 utgör – tillsammans med stensättningarna Tanum 737:1-3 samt den resta stenen Tanum 718:1 – de sista resterna av Gissleröd I, ett gravfält som ursprungligen innehöll minst 54 gravar. En av de gravar som finns kvar inom 719:1 utgörs av en domarring. Gravfältet vid Gissleröd I beskrevs första gången 1890 eller 1891, då Emil Ekhoff bedrev undersökningar i Grebbestad. Gravfältet undersöktes därefter successivt mellan 1903 och 1948 av i tur och ordning Otto Frödin, Nils Niklasson och Åke Fredsjö, tills endast dagens 11 gravar återstod. Inga av dessa undersökningar har rapporterats.

Förutom de ovan nämnda (domarring och rest sten) utgjordes gravarna av runda och ovala högar, mellan 0,15 och 0,35 meter höga. En hög avviker och var hela 0,65 meter hög. Fredsjö kom fram till att av de 54 gravarna var fem försvunna och tre ej undersökta, det vill säga 46 gravar undersöktes genom åren. Av de undersökta högarna innehöll 33 en stenpackning eller ett kärnröse. Liksom på Greby gravfält identifierades endast högar, inga stensättningar.

I dessa 46 undersökta gravar gjordes fynd i 36. Fynden utgörs förutom av kol också av brända ben, lerkärl och keramikskärvor, delar av 16 kammar, pärlor (av glas, brons och bergskristall), järnföremål (spikar, nitar, beslag, en sax, en pilspets med holk, ett bleck, en remsölja, två nålar, en kniv, en saxsprint), bronsföremål (en ten, ett hänge, ett spänne, två remändebeslag, två remsöljor, två bleck), enstaka flinta (bland annat en spånpilspets), djurtänder, björnfalanger, en hartstätning, två sländtrissor av täljsten och tre av bränd lera samt brynen. Det nämns även en korsformig fibula, en nål och ett spänne, men det framgår inte i vilket material dessa är gjorda. I keramikmaterialet finns grova dåligt brända kärl såväl som finare gods, bland annat skärvor från tre buckelurnor och två spannformade kärl. Det noteras även skärvor från ett blanksvart kärl ornerat med horisontella linjer, skärvor ornerade med stämpelintryck eller linjer, skärvor från en “fatformig urna” samt skärvor från tre kärl med hank. En av gravarna på gravfältet utgörs av en skelettgrav.

Åke Fredsjö daterade gravarna till perioden sen folkvandringstid – vikingatid, och Carl-AxelMoberg tillägger att det också finns gravar som kan härröra från äldre förromersk järnålder. Eriksson gör bedömningen att gravfältets västra delar främst pekar på en datering till romersk järnålder – folkvandringstid, medan den östra delen hellre kan dateras till främst vendeltid – vikingatid. Gravfältet Gissleröd I kan därmed mot bakgrund av gravarnas form och fyndens beskaffenhet dateras från romersk järnålder till vikingatid.

De skadade resterna av Gissleröd II undersöktes 2006-07 av Rio Kulturkooperativ. Gissleröd II är nu helt borttaget, och registrerat som ett grav- och boplatsområde, Tanum 1892.

Slutsatsen efter undersökningen av Gissleröd II var att det fanns två gravar kvar i området 2007. Med största sannolikhet undersöktes ytterligare en 1903, vilket ger totalt tre gravar. De tidiga beskrivningarna av Gissleröd II innehåller uppgifter om bortgrävda gravar, men en del av dessa har förmodligen utgjorts av eldstäder. De två undersökta gravarna kom att dateras till yngre bronsålder respektive äldre järnålder. Även den trekantiga stensättning som undersöktes 1903 bör dateras till äldre järnålder. Gissleröd I och II kan i förhistorien ha utgjort en enhet.

Länk: Läs mer om undersökningarna vid Gissleröd.

Sammanräknat har det funnits över 300 gravar på dessa fyra gravfält. Dessa har brukats genom hela järnåldern. Det verkar som om gravar har anlagts på Gissleröd II redan i övergången bronsålder/förromersk järnålder. Greby gravfält har daterats till romersk järnålder, Siljevi till äldre eller yngre järnålder och Gissleröd I slutligen till romersk järnålder – vikingatid. Det är således tydligt att de fyra gravfälten överlappar varandra i tid, och när det gäller Gissleröd I och II möjligen även rumsligt.

Fyndplatserna

Fyndplatsen Tanum 1687:1 är belägen i anslutning till Tanum 1885, och omfattar bland annat en guldten, keramikskärvor, samt obrända djurben inklusive ett ben från garfågel.

Vid fyndplatsen Tanum 1688:1 har man hittat ytterligare en guldten.

Forskningen

Brukandet av graven som mer än en personlig hågkomst är något som diskuteras av bland annat Roger Nyqvist. Gravanläggningar kan ses som en form av maktspråk och kan som sådant kommunicera historiens tyngd till de levande. Det får förutsättas att detta var tydligt för de människor som levde då. I sin studie diskuterar han bland annat hur man kan urskilja maktstrukturer i förhistorien genom att se på anläggande, brukande och övergivande av gravanläggningar inom vissa områden. I hans hypotes om ”folkland” ingår gravfälten i Grebbestad i samma maktsfär som de runt Tanumslätten. Han tycker sig se en maktförhandling inom detta område under järnåldern. Mot slutet av järnåldern koncentreras makten till området runt Tanumslätten, och manifesterar sig då i form av kyrkbyggandet på Hede.

Kristina och Lasse Bengtsson har behandlat Gissleröd men framförallt Greby i en artikel. De uppmärksammade den ovanligt stora koncentrationen av gravar i Grebbestadsområdet. De menar att det inte är rimligt att tolka dessa som enbart gårdsgravfält. Deras hypotes är att Greby varit en handelsplats och därmed haft en större befolkning än vad en gårdsbebyggelse skulle haft, även om det varit en stormansgård.

Ett av stöden till hypotesen är fynden av de guldspiraler som hittats på de respektive Grebygårdarna. Dessa kallas också betalningsringar, eftersom de anses ha varit betalningsmedel. Som hypotes för upphörandet av handelsplatsen anför de till exempel att landhöjningen gjort Greby otillgängligt, och att en framväxande kungamakt velat koncentrera handeln till en plats där kungen haft bättre kontroll.

Deras tankegångar fungerar ganska väl ihop med Nyqvists mer övergripande analys av maktförhållandena. Ett sätt att tolka dessa förändringar lokalt är att tänka sig att makten har förskjutits till Gissleröd i det att hamnläget – grunden till makten i området vid denna tidpunkt – genom landhöjningen inte längre fanns vid Greby, utan vid Gissleröd. Skillnaden i utseende på de respektive gravfälten behöver inte innebära att det ena representerar en större makt än det andra. Då Greby gravfält var aktivt manifesterades makten genom gravanläggningarnas form, men vid tiden för Gisslerödgravfälten var det inte längre viktigt att gravarna gjorde ett monumentalt intryck. Det viktiga var kanske att gravfältet var aktivt. I enlighet med Nyqvists hypotes om folklandet i Tanumsområdet kan utformningen av och nyttjandeperioderna för de enskilda gravfälten i Grebbestad ses som uttryck för maktförhandlingar. Detta kan tänkas uttryckas i antal gravar relaterat till nyttjandeperiod, typ av fynd i gravarna från de respektive perioderna samt gravfältens delvisa samtidighet.

Läs mer:

Bengtsson, Kristina och Bengtsson, Lasse (2005) ”Greby – en förhistorisk handelsplats.” I Häradsbladet årgång nr 5.

Nyqvist, Roger (2001) Landskapet som ram – hus och grav som manifest.