Arkeologisk utredning steg 1 och 2 längs väg 2183 Dals-Ed – Mäfällingen
Arkeologisk utredning steg 1
Under hösten 2018 utförde Kulturlandskapet en arkeologisk utredning steg 1 längs väg 2183 mellan Ed och Nössemark i Dals-Eds kommun, nära sjön Stora Le. Detta med anledning av ett planerat breddande av vägen. Den smala remsa som utgjorde utredningsområdet följde vägbanan i totalt 15 kilometer.
Det som framförallt märks i landskapet är den historiska bebyggelsen, som växte fram under 1700-talet, med en våg av nyodling under 1800-talet som följdes av kraftig avfolkning. Flera torpmiljöer från denna tid hittades under inventeringen. Speciellt välbevarad var bebyggelsen kring Kvarntjärn, där inte bara torpet Kvarnekas påträffades, utan även lämningarna efter flera generationer av kvarnar, och spåren efter en vadmalsstamp från tidigt 1800-tal.
Utöver fynd av fossila odlingsmarker, obesutten bebyggelse, gränsmärken och vissa fortifikationslämningar från beredskapstiden gjordes även ett förhistoriskt nyfynd, i form av en tidigare okänd stensättning, L2018:1037, i närheten av stensättningsgravfältet RAÄ Dals-Ed 21:1. Även en del rent antikvariskt noterades, till exempel upptäcktes att vägstenen RAÄ Dals-Ed 147:1 någon gång de senaste åren flyttats flera hundra meter söderut från sitt ursprungliga, registrerade läge.
Kontaktperson: Stig Swedberg
Arkeologisk utredning steg 2
Under hösten 2019 utförde Kulturlandskapet en arkeologisk utredning steg 2 längs väg 2183 mellan Ed och Nössemark i Dals-Eds kommun. Uppdraget omfattade att fastställa antikvarisk status på Dals-Ed 227, fossil åker, och L2018:1047, husgrund. Tre områden med fossil åkermark, L2018:1028, 1029, 1036, skulle karteras, och fem möjliga boplatslägen som identifierades under utredningen steg 1 skulle bedömas och utredas.
Tre röjningsrösen inom Dals-Ed 227 delundersöktes och provtogs, och alla tre dateras till medeltid. Detta innebär att lämningen bedöms som fornlämning. Även husgrunden L2018:1047 undersöktes, och kan genom fynd- och kartmaterial dateras till sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Tre av boplatslägena bedömdes inte beröras av arbetsområdet och utreddes därmed inte vidare. Sökschaktning utfördes vid två möjliga boplatslägen, men vare sig fynd eller anläggningar framkom. De tre områdena med fossil åkermark får en ny större utbredning samt typas om till lägenhetsbebyggelser, med antikvarisk bedömning övrig kulturhistorisk lämning. Även Dals-Ed 227 har fått en ny större utbredning.
Kontaktperson: Annika Östlund
