Arkeologisk utredning samt avgränsande arkeologisk förundersökning av mesolitisk boplats, Sotenäs kommun, Västra Götalands län
Inom fastigheten Ellene 2:38 har Kulturlandskapet utfört såväl utredning som avgränsande förundersökning. Läs mer nedan.
Arkeologisk utredning av stenåldersboplats
Kulturlandskapet utförde under 2017 en arkeologisk utredning inom område för planerad bebyggelse inom fastigheten Ellene 2:38, i Tossene socken, Sotenäs kommun. Syftet med utredningen var att identifiera eventuella kulturhistoriska lämningar, fornlämningar och miljöer. Dessutom ingick i uppdraget att avgränsa den tidigare kända fornlämningen Tossene 334, vilken utgörs av en stenåldersboplats.
Vid utredningen inom Ellene 2:38 framkom inga nya fornlämningar. Däremot framkom flera fynd vid arbetet med att avgränsa fornlämning Tossene 334. I samband med schaktning för att fastställa gränsen för fornlämningen framkom en härd samt ett hundratal slagna flintor och några brända ben. Fynden av en tvärpil och spånfragment talar för en datering av boplatsen till omkring 4 000 f Kr. Detta motsvarar tvärpilsfasen, det vill säga början av yngre stenålder.
Kulturlandskapet föreslår att planarbetet anpassas efter boplatsens utsträckning. Om detta inte är möjligt bör boplatsen bli föremål för undersökning och dokumentation.
Kontaktperson: Stig Swedberg
Avgränsande förundersökning
I september 2020 utförde Kulturlandskapet en avgränsande förundersökning av boplatsområdet L1967:6857 (Tossene 334). En frågeställning inför förundersökningen var att klargöra hur boplatsens brukande förhållit sig till den forntida stranden.
Vid förundersökningen öppnades tio schakt. Två av dessa anlades vid en förmodad strandzon inom fornlämningen. I ett av dessa, schakt 6, framträdde lager som tolkades som en strandzon. I det andra, schakt 3, fanns inga lika tydliga lager men fyndfördelning och förhållandet svallad/osvallad flinta antydde en strandzon på samma nivå. Båda djupschakten provtogs för markkemiska analyser. Övriga åtta schakt fördelades över ytan i syfte att avgränsa fornlämningen.
Fynd framkom i nio schakt. I tre schakt framkom endast ett fåtal slagna flintor, schakt 2, 5 och 8. I schakt 7 framkom ett tiotal flintor, men schaktet innehöll en recent anläggning och gav intryck av att vara stört i fyndförande lager. Schakt 9 innehöll drygt tio fynd av slagen flinta, merparten dock svallade och svårbedömda; schaktet togs upp i släntkant och bedömning är att fynden var omdeponerade i en svallzon. Schakt 10 togs upp för att klargöra boplatsens begränsning i öst. Schaktet avbröts redan i matjordslagret när fynd av flinta framkom. I övriga schakt framkom sex eller fler slagna flintor i undre delen av matjordslager eller i humöst grus-/sandlager över underliggande lera.
De markkemiprover som togs påvisade en stabil marin fas, runt 35 meter över havet, vilken efterlämnat kemiska avtryck. Vidare påvisar analysen att det grövre materialet ovan denna nivå kan tänkas komma från en relativt lugn svallning/erosion. Mot bakgrund av ovanstående har en ny boplatsavgränsning gjorts som följer antagen strandzon baserat på schaktprofil i schakt 3 och 6 samt förekomst av slagen flinta och svallad flinta.
Kulturlandskapet föreslår inga ytterligare arkeologiska insatser om planerad exploatering kan anpassas till fornlämningens nya avgränsning. Fornlämningar är skyddade enligt 2 kap i Kulturmiljölagen (KML) och genom miljöbalkens generella hänsynsregler, där stor vikt läggs vid hänsyn till kulturlämningar och kulturmiljöer. Ansökan om ingrepp i lämningar lämnas till länsstyrelsen.
Kontaktperson: Stig Swedberg
