Hällebo 2 – detaljplan
Inom planområde Hällebo 2, i Hunnebostrand i Sotenäs kommun, har såväl utredning (2016) som förundersökning (2020) och undersökning (2021) utförts. Läs mer om de olika stegen nedan.
Arkeologisk utredning
Sotenäs kommun och Länsstyrelsen i Västra Götaland har beställt en arkeologisk utredning av detaljplaneområdet Hällebo 2. Utredningsområdet är beläget i den bohuslänska kustzonen. Området består till ungefär lika delar hällmark och skog. Inom skogsmarken finns några mindre partier av sankmark. Under historisk tid har området inte varit uppodlat.
I anslutning till utredningsområdet finns 1 röse (Tossene 207), 1 boplats (Tossene 331), 1 boplatsvall (Tossene 423), 1 fyndplats för dolk och skära av flinta (Tossene 362), samt 2 hällristningar (Tossene 32 och 684). Söder om området finns tre fyndplatser (Tossene 760, 966 o 967) för stenredskap och avslag vilka framkom vid utredning 2004. Dessa föranledde inga vidare antikvariska åtgärder. I en åker sydost om utredningsområdet finns två fyndplatser (Tossene 360 o 361) bestående av stenyxa respektive skärva. Områdets skogsklädda delar ansluter till fyndplatser och hällristningslokaler. Det finns därför anledning att förmoda att boplatser från såväl stenålder som metalltid kan förekomma inom området.
Väster om området finns ett stenbrott som numer hyser stenhuggarmuseet i Hunnebostrand. I anslutning till detta finns stenbrott och även på övriga hällytor kan stenindustrilämningar förväntas, främst i form av brottytor och skrotstensupplag.
Resultat
Fältarbete genomfördes under de två första veckorna i juni 2016. Vid utredningen togs 25 schakt upp. En anläggning framkom i schakt 8, och fynd framkom i 17 schakt. Två boplatser, en stensättning, en sentida ristning samt sex stenindustriområden har rapporterats till FMIS (Fornminnesregistret). Bland fynden av slagen flinta fanns en tvärpil samt spån. Anläggningen utgjordes av en urlakad härd. Inom ett av schakten fanns ett fyndförande transgressionslager.
De två boplatserna är belägna på olika men överlappande nivåer, varför de delvis kan vara samtida. Den äldre av boplatserna är dock belägen på så höga nivåer att den berörs av den mesolitiska transgressionsfasen. Det innebär att boplatserna bör dateras till mellan 8 500- 4 500 f Kr.
Stensättningen var raserad, men en koncentration av stenar kvarligger.
Stenindustrilämningarna gav ett enhetligt intryck och bör vara delar av gemensam produktion av storsten. De kan troligen dateras till före första världskriget.
Kontaktperson: Stig Swedberg
Arkeologisk förundersökning och avgränsande arkeologisk förundersökning
Kulturlandskapet har under försommaren 2020 utfört förundersökning respektive avgränsande förundersökning av delar av de två fornlämningar i form av boplatser som identifierades i samband med den utredning som utfördes 2016.
Sammanfattning av undersökningsresultaten
- L1959:3089 (Tossene 1066) —> L2020:4793 Boplatsområde
Vid förundersökning av Tossene 1066 togs 15 schakt upp inom och i anslutning till fornlämningen. Det framkom slagen flinta i sex av dessa. I ett schakt även slagen kvarts. Inga redskap finns i materialet men tre övriga kärnor. Fynden framkommer på ca 32-36 m ö h. Materialet är både svallat och osvallat. I schakten framkom också större eller mindre mängder hårt svallad flinta. Denna är inte omhändertagen, då det inte var möjligt att avgöra om den var slagen eller inte. En möjlig anläggning framkom i schakt 4, den kan utgöras av en härd. Vedartsanalys visar att kolet kommer från ask, och 14C-datering visar att veden brunnit cirka 85-331 e Kr, eller under romersk järnålder. Detta visar att anläggningen inte har något att göra med de mesolitiska fynden.
- L1959:3042 (Tossene 1063) — > L2020:4796 Boplatsområde
Vid avgränsande förundersökning av Tossene 1063 togs 7 schakt upp inom planområdet. I områdets norra del togs dessutom tre provgropar upp. I samtliga schakt framkom slagen flinta och/eller slagen kvarts/kvartsit. I en av provgroparna framkom ett splitter. Inga redskap framkom, men en övrig kärna. Fynden framkommer på ca 38-40 m ö h. Materialet är både svallat och osvallat. I schakten framkom också större eller mindre mängder hårt svallad flinta. Denna är inte omhändertagen, då det inte var möjligt att avgöra om den var slagen eller inte. Inga anläggningar framkom. Fyndet i provgropen framkom i en lerlins.
Förslag på fortsatta åtgärder
Vår tolkning av L2020:4793 är att större delen av ytan inte utgörs av någon egentlig boplatsyta, utan att fynden främst utgörs av material som blivit nersvallat från högre omkringliggande partier. Kulturlandskapet föreslår att inga vidare antikvariska åtgärder utförs.
Tolkningen av L2020:4796 baseras dels på att den är belägen på något högre nivåer, dels på större mängder osvallad flinta i de högre liggande delarna av fornlämningen, och dels på det transgressionslager som framkom vid utredningen i kombination med den lerlins som framkom i en av provgroparna. Dessa lager framkom på knappt 39 m ö h. Kulturlandskapet gör bedömningen att boplatsen på nivåer över 40 m ö h inte har berörts av en transgression. Materialet från boplatsens lägre liggande delar utgörs huvudsakligen av transgressionsutsatt material och utgör därmed en väsentlig vetenskaplig information om boplatsen men också det förhistoriska transgressionsförloppet. Kulturlandskapet föreslår att – i det fall exploateringsplanerna kvarstår – de delar som är belägna inom planområdet undersöks.
Kontaktperson: Annika Östlund
Arkeologisk undersökning
Kulturlandskapet utförde under sommaren 2021 en arkeologisk undersökning av en del av boplatsen L2020:4796. Det var boplatsens västra och södra del som undersöktes, vilket också är de lägst belägna delarna av boplatsen.
I den västra delen av boplatsen framkom en fyndkoncentration kring ett stenblock. Denna koncentration representerar troligen en slagplats, endast en mindre del av denna flinta var svallad. Vid undersökningen framkom i övrigt ett sparsamt flintmaterial som till delar var svallat. Inga anläggningar framkom, inget egentligt transgressionslager kunde heller upptäckas inom ytan.
Den undersökta ytan var belägen på en lägre höjd, cirka 39 meter över havet, än den där transgressionslagret vid utredningen framkom. Detta var beläget norr om den undersökta ytan i den skyddade östra delen av boplatsen, vilket också utgör ett bättre boplatsläge.
Det är möjligt att slagplatsen i väster utgör en enskild händelse som inte är samtida med boplatsläget i öster.
Kontaktperson: Andreas Toreld
Du kan ladda ner utredningsrapporten som lågupplöst pdf här.
Här kan du ladda ner förundersökningsrapporten som lågupplöst pdf.
Här kan du ladda ner rapporten från undersökningen.
